Och kreatören hänger med, i tron att hon har kontrollen.

Hej.

Jag är så himla förkyld, så ni kan inte ana. Säkerligen vill ni inte ha några direkta detaljer heller. Det räcker väl med att säga att jag varit sängliggandes i helgen och är sjukskriven idag. Kroppen värker och svider och det ser ut som om jag är jätteledsen för mina ögon bara rinner och rinner hela tiden. Jag skulle kunna skrämma slag på någon om jag kom gående med det här ansiktet och sa att jag hade dåliga nyheter eller liknande. Det hade varit lite roligt! Fast för hemskt, ändå. Bäst att jag låter bli …

När jag tröttnade på soffan och sängen igår, satte jag mig vid arbetsbordet. Det var inte många minuter jag orkade sitta där, dock! Efter en liten stund var jag helt slut och det var bara att plocka fram febertermometern och krypa ner under en filt igen. Men målade i alla fall klart den här målningen:
flicka med sjal
Jag har börjat fokusera mer på människor igen, som jag gjorde innan min konst tog fart på riktigt. När jag var klar med den här slog det mig hur olik den är tavlorna som jag gjorde för 1-2 år sedan. Visst är den? Det är något som har förändrats. Det känns som om min konst har utvecklats åt ett lite mörkare eller djupare håll på senaste tiden. Kanske är det jag som har förändrats. Men det är ändå värt att poängtera, att min konst inte nödvändigtvis är en spegling av om mitt liv är ljust eller mörkt för tillfället. Tvärtom skulle jag vilja säga att när jag hade det som kämpigast i livet, för ett par år sedan (knappt), då var min konst som mest drömlik och sagoaktig. Kanske var det just det som jag behövde då. Det är intressant det där. På något sätt styr konstens utveckling sig själv. Och kreatören hänger med, i tron att hon har kontrollen över sitt skapande.

/Martina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *