02/10/14

Och kreatören hänger med, i tron att hon har kontrollen.

Hej.

Jag är så himla förkyld, så ni kan inte ana. Säkerligen vill ni inte ha några direkta detaljer heller. Det räcker väl med att säga att jag varit sängliggandes i helgen och är sjukskriven idag. Kroppen värker och svider och det ser ut som om jag är jätteledsen för mina ögon bara rinner och rinner hela tiden. Jag skulle kunna skrämma slag på någon om jag kom gående med det här ansiktet och sa att jag hade dåliga nyheter eller liknande. Det hade varit lite roligt! Fast för hemskt, ändå. Bäst att jag låter bli …

När jag tröttnade på soffan och sängen igår, satte jag mig vid arbetsbordet. Det var inte många minuter jag orkade sitta där, dock! Efter en liten stund var jag helt slut och det var bara att plocka fram febertermometern och krypa ner under en filt igen. Men målade i alla fall klart den här målningen:
flicka med sjal
Jag har börjat fokusera mer på människor igen, som jag gjorde innan min konst tog fart på riktigt. När jag var klar med den här slog det mig hur olik den är tavlorna som jag gjorde för 1-2 år sedan. Visst är den? Det är något som har förändrats. Det känns som om min konst har utvecklats åt ett lite mörkare eller djupare håll på senaste tiden. Kanske är det jag som har förändrats. Men det är ändå värt att poängtera, att min konst inte nödvändigtvis är en spegling av om mitt liv är ljust eller mörkt för tillfället. Tvärtom skulle jag vilja säga att när jag hade det som kämpigast i livet, för ett par år sedan (knappt), då var min konst som mest drömlik och sagoaktig. Kanske var det just det som jag behövde då. Det är intressant det där. På något sätt styr konstens utveckling sig själv. Och kreatören hänger med, i tron att hon har kontrollen över sitt skapande.

/Martina

01/25/14

Te, musik, papper och penna

wegotthepower
Ja, det är ungefär så min lördag har sett ut hittills. Som rubriken lyder. Det är januari och kallt och snöigt. Men idag är jag bara så glad. För jag är hemma och har en stund för mig själv och inga direkta måsten. Jag har ganska många måsten i vanliga fall. Men idag har jag bara kunnat lyssna runt fritt på nya och gamla favoritlåtar, välja tesort med omsorg och dessutom tecknat lite. Hemma vid mitt köksbord, mestadels med penna med nummer 6B på, i min hand. Jag undrar var 8:an har tagit vägen, det var nog den jag ville använda egentligen. Egentligen satt jag bara och gjorde en snabb teckning för min egen skull. Men så tänkte jag att jag likväl kunde ladda upp den här i galleriet. Det är väl de där små snabba bilderna man gör bara för sig själv som egentligen är de mest genuina? Någon som känner igen vart ifrån jag har hämtat inspiration?

Ta hand om er.

Med kärlek, Martina

12/24/13

God jul!

bello och martina firar jul
God jul och gott nytt år till er alla! Jag hoppas att ni får en fin julafton! Jag älskar julen, och tycker verkligen att det är en mysig och fin högtid. Samtidigt blir jag alltid lite ledsen på julen. Jag vet inte varför. Världen ”utanför” känns så påtaglig på något vis. Tänker på alla de som kanske inte har någon att fira jul med.
Men jag hoppas verkligen att ni mår bra och tar hand om er själva och varandra!

Bilden är från förra året. Nu finns inte min fina vovve längre och jag saknar honom massor. Första julen utan honom på 12 år. Men kärleken finns kvar ändå. Han var så himla fin i sin röda rosett. Jag tycker att vi matchade ganska tjusigt, eller hur? Älskade vän …

Massor av kärlek,
Martina

11/16/13

Work in progress

1453229_663303000370609_1937200057_n
Målande är healing. Det kan vara skrämmande att dra första strecket på ett vitt papper. Det kan kännas omöjligt att göra det igen, det man gjort så många gånger förut. Men när man sitter där med penseln, så vet man på något underligt sätt precis hur man ska göra. Eller, man bara gör. För mig är målandet healing. Jag kände när jag satte mig vid mitt arbetsbord igår, att det finns inget som är så healande som att skapa. Ingenting. Ingenting någonsin. När jag blandade färgerna var det som om jag återfann en bit av mig själv. Sinnet fick plötsligt lite ro. Det enda som spelade någon roll var det som växte fram på papperet. Inte för att åstadkomma något storverk, utan bara för att få ut något genom händerna. Bara för min egen skull. För att skingra tankarna. Fokusera på något som inte var någon annans, utan bara mitt.

Märker ni att jag har målat mer människor (kvinnor) än träd osv. på senaste tiden? Det har bara blivit så. Först dök de upp bredvid träden. Nu står de plötsligt ensamma, fast starka. Helt plötsligt tar sig konsten en ny riktning, och man märker knappt när det händer. Det tycker jag om, att det kan leva ett eget liv i mina händer, utan att jag egentligen märker det.

With love, Martina

11/1/13

Ett litet hej

IMG_0081

  Ville bara titta in och säga hej! Bilden är ett par år gammal, men hade ingen mer passande för tillfället.

Och världens största tack till alla som hört av sig på olika vis och sagt snälla saker om väggen! <3

Kärlek, Martina

10/13/13

Det hemliga projektet

Hej kära!

Nu tänkte jag berätta för er vad det är för ett projekt jag jobbat med på senaste tiden. Minns ni att jag sa att det var det ordagrant största verket jag hittills gjort? Här är det i bilder:
20131006_14021520131012_14070720131012_140701
Jag fick i uppdrag att måla en vägg i ett barnrum. Det var en utmaning av flera anledningar. Dels hade jag aldrig motivmålat en så stor yta förut, och dels känns det ganska annorlunda att arbeta med väggfärg och andra penslar än mina vanliga. Med bakgrunden fick jag lite hjälp, och tur var nog det för den tog lång tid ändå! Jag och två andra började måla den lila bakgrunden och jag sprang fram och tillbaka överallt och drog med penseln för att få himlen som jag ville ha den.
Sen målade jag kullarna och gräset, sedan de rosa träden och sedan slottet, kaninerna, gungan, blommorna i gräset (som kanske inte direkt syns på dom här bilderna) och fåglarna på himlen. Till det ljusaste på gräset och till det fluffiga på träden använde jag mina vanliga ”fjäderpenslar” som jag har när jag gör mina andra tavlor. Jag tror efter att ha snabbräknat på det, att väggen har tagit drygt tretton timmar av intensivt målande att färdigställa.
Det känns riktigt kul att den är klar nu, och jag hoppas att lilla tjejen som ska bo där inne kommer trivas fint. Jag var på ettårskalas där i helgen och rummet var så tjusigt inrett nu.

Så nu vet ni vad jag har pysslat med i konstväg på senaste! Det blir lite, lite mindre målande än vanligt just nu, då jag nyligen har börjat arbeta heltid på ett annat ställe också. Men det löser sig. Jag får väl helt enkelt göra allting samtidigt. Konsten är jag, jag är konsten. Så den tiden måste finnas!

Ta hand om er så länge.

Massa kärlek, Martina

09/27/13

Snurra min värld

644059_636700253030884_1989941545_n          Bild från härom dagen när jag var ute på en helt fantastisk höstpromenad i solskenet.

Allra käraste ni. 
Jag hoppas att ni har haft en fin vecka och att ni kommer njuta av slutet av den också. Ni som är lediga tillsammans på helgen får ta till vara på det och vila upp er ordentligt. Själv har jag haft fullt upp den här veckan. Jag har haft mycket att ta hand om både vad gäller jobb och privat. Och nästa vecka blir det ännu mer. Och nya saker. Men det blir fint det, jag har mycket att se fram emot och vara tacksam över. Jag försöker att känna mig tacksam – mycket och ofta. För mig är tacksamhet en känsla inombords, ibland kommer den självmant och under vissa perioder i livet kan man aktivt behöva hjälpa den på traven. Är det något jag har lärt mig, så är det att det är långt ifrån alltid som det är de rika, ”framgångsrika”, vackra, smarta, friska människorna som känner störst tacksamhet. Och man behöver inte vara alla dom sakerna för att känna tacksamhet. Det kan man göra även under svåra omständigheter. Nu ska jag inte skena iväg, men jag vill bara säga det, att det finns alltid något att vara tacksam över. Ibland massor av saker.

Och hur går det med det hemliga projektet (det är inte hemligt för er egentligen, jag bara brukar vilja färdigställa verk innan jag visar upp eller pratar om dom här) kanske någon undrar? Det går bra! Jag kom en bra bit på det den här veckan och nu är jag inne på vad man skulle kunna kalla för den roliga biten. Nu ska detaljer och sådant dit. Snart hoppas jag på att kunna visa er vad det är.

Senaste färdigmålade tavlan är nu upplagd här på hemsidan också. Det är en ”systertavla” till kvinnan som är fastbunden med växter. Så här ser den ut i litet format: (ni kan också kolla in den i akrylgalleriet)

66999_636721419695434_606346512_n
Ta hand om er.

Massor av kärlek,
Martina

09/22/13

We change with the colours of the trees

jaghöst
Söndag igen. Tjugoandra september. Vad gör ni för att höstmysa? Jag satt precis och funderade på att man borde ställa sig och baka så att det känns sådär höstigt hemtrevligt. Vi får väl se, vi får väl se.

Imorgon börjar en ny vecka och den kommer bestå av lite blandat. Jag måste komma vidare på projektet jag nämnde för något inlägg sedan (det tar sin lilla tid och dessutom finns inte ”målarduken” hemma hos mig själv så det blir ett lite annorlunda arbetssätt). Och så vill jag hinna börja på en ny tavla eftersom jag avslutade en igår. Så nu är det dags att börja om igen med en tom, vit yta. Det kan kännas jobbigt ibland om jag ska vara ärlig. Första penseldraget är alltid lite speciellt. Laddat. Samtidigt som det känns befriande att kunna skapa vad man vill. Jag kanske skulle kunna skriva mer om den processen någon gång.

Och så får jag ju försöka hinna med lite smått och gott i privatlivet också. Jag ska bland annat träffa en vän och prata hundar (hon ska skaffa valp), och jag ska på en annan tillställning av det mer andliga slaget. Jag vet inte om ni vet eller har förstått det om mig, men jag är väldigt intresserad av andlighet, natur, religion, själslig utveckling med mer.

Förresten la jag precis upp en ny målning i galleriet (under akrylmålningar) här på hemsidan. Den föreställer en kvinna som är fastbunden med växter.

Ta hand om er.

Love, M

09/17/13

Till er

20130828_161058Ville bara säga tack till alla som säger så snälla saker till mig och om min konst. Jag plockar delar ur mitt eget hjärta till varenda tavla jag målar, och det värmer att det finns människor som uppskattar det jag gör.

Kom ihåg att ni är värdefulla, allihopa. Och ni är unika och vackra precis som ni är. Låt ingen någonsin få er att tro något annat.

Med kärlek, Martina